Funderingar och tankar ...
Årets självbekännelse: Jag har haft mycket att fundera kring under 2010 och allt är inte så självklart. Det är inte helt enkelt att veta om man lider av dålig självkänsla, och tydligen är vi många människor i världen som går runt med detta utan att veta om det. Nåja - nu vet jag om det iallafall men det är inte alltid så enkelt att bara fixa till det heller. Mia Törnblom säger att om man slår upp självförtroende i en ordbok står det stor tilltro till den egna individens förmåga att prestera & att Självkänsla är medvetenhet om den egna personens värde. Ja mitt självförtroende har det aldrig varit något fel på, men att man skulle ha självkänsla också var nog mer än jag förstått. Jag som sett mig själv som en rätt klok person tycker nu att jag är hur osmart som helst som inte kunde listat ut detta förut. Nu när man läser på om det så ser man att detta tydligen tar sig uttryck genom att man konstant vill jämföra sig med andra, fundera över vad andra tycker om en själv och känna sig värdelös är just säkra varningssignaler, herregud det är ju självskrivet i mitt fall, men som jag tidigare sa det är inte helt enkelt att veta om man det är just dålig självkänsla man lider av. Tydligen upplever man det som man inte finns, om man inte står i centrum. *ASG* nä hä - detta kan ju bara inte vara jag - eller ?!! Jo tyvärr så är det nog bäst att inse (vilket jag ordentligt kommit till insikt med) att detta tyvärr stämmer in på mig så det vore som skolexemplet är skrivet efter mig. Uppenbarligen har ingen konstant god självkänsla för det är tydligen som fysisk kondition, den behöver underhållas. Man kan stanna upp i livet emellanåt och jobba med sin självkänsla, lära sig tycka om sig själv, med fel och brister. Man kan öva (sägs det). Min självkänsla är dock i totala botten och jag har nu sakta men säkert börjat bygga upp den igen och hoppas det fungerar och eftersom jag precis som Mia beskriver det "har gått emot alla mina normer och värderingar finns bara självförakt kvar" så blir det inte lätt men dessvärre så är det där jag har varit de sista månaderna, och nu är det förhoppningsvis vändningen på mitt liv och det går åt rätt håll igen.
Nu är det jag som måste förlåta mig själv först och sedan bygga mig stark igen, så jag inte skadar mig, nära och kära eller min omgivning i fortsättningen. Det har ju verkligen aldrig varit min vilja utan jag har ju innerst inne bara velat alla väl, men dock har det blivit så fel och så mycket missförstånd för att mitt självförakt och låga självkänsla kommit med andra uttryck än det som man egentligen menat. Jag hoppas mina nära & kära vill hjälpa mig bli en bättre människa och att de förlåter mig om jag på något sätt sårat/skadat dem tidigare genom mitt agerande. Något jag får ta med dem personligen så snart jag har styrka och möjlighet - hoppas att de finns där för mig men förstår att det inte är helt självklart. Man hoppas ju alltid!!
Vill dock säga ett STORT HJÄRTLIGT VARMT TACK till de vänner som redan vet om detta och visat mig sitt stöd. Tack för att ni finns och utan er hade jag aldrig kommit så här långt på de 2 månader som gått. Ännu mera vill jag bara säga att det finns säkert många där ute som säger att de har världens bästa man, men tyvärr det har ni inte - för det har jag!!!!!
Ulf - JAG ÄLSKAR DIG - och du är det mest underbara och stöttande personen som finns i hela världen. Ingen kan ha en bättre äkta man än jag och jag är så lyckligt lottad att du stått/står ut med mig och hjälper mig genom livet. TACK!
// Miljoner pussar och ikväll skall vi ha skoj!
